Famagusta 36 years later...

Bilden: Kyrkan på Camp General Stefanik (Camp Carl Gustaf på 70-talet).

Sommaren 1975 - året efter den turkiska invasionen - kom jag till Cypern för första gången. Målet var Camp Carl Gustaf utanför Famagusta.

1977 - när Sverige och Österrike bytte sektoransvar - flyttade den svenska kontingenten till Larnaca och Camp Victoria. Jag trodde då att jag aldrig mer skulle återse den plats som jag kallat mitt hem i 13 månader.

Men i dag, 36 år senare, blev det verklighet!

Jag följde med en guidad tur från Larnaka till Famagusta.

Jag var inte riktigt beredd på den väg vi skulle köra - så plötsligt sa guiden att "framför oss till höger har vi FN-campen, som hette Camp Carl Gustav när svenskarna var där".

Den som känner mig väl - fast det är det inte många som gör - kan nog föreställa sig vilka känslostormar som rusade genom mitt huvud.

Bussen stannar efter ytterligare några minuter utanför Old City och stadsmuren. Jag letar reda på en taxi och säger "Take me to the UN Camp!". En plötslig ingivelse bara - jag hade ju ingen aning om hur det skulle sluta.

Och där är den. Camp Carl Gustaf - eller som den nu heter, Camp General Stefanik.

Jag går fram till vakten, presenterar mig för de slovenska vakterna som den FN-veteran jag är och frågar om det möjligen finns någon officer som kan visa mig runt.

- Visst, det fixar vi! säger dom.

Och ett par minuter senare dyker det upp en ung kvinnlig officer som med entusiasm visar den gamle från Sverige runt på campen.

Det blir en väldigt stark upplevelse att vandra runt på denna gamla "boplats".

Mycket är sig likt, mycket är förstås förändrat/förbättrat.

På exakt samma plats som för 36 år sedan ligger den - kyrkan...

Jag vet inte hur det är med dig som läser detta - men när jag är långt från hemlandet har jag en tendens att söka mig till kyrkorummet. Och så "kyrksam" som jag var under mina år i FN-tjänst har jag aldrig varit - varken förr eller senare.

Kyrkan på FN-campen i Famagusta är densamma idag. Väl underhållen - men med ytterst små förändringar. I övrigt ser den ut precis som den gjorde när "min" bataljonspastor Gunnar Lindberg, kyrkoherde från Ekshärad i Värmland, höll sina välbesökta gudstjänster.

Jag vet inte om du lever, Gunnar. Men den bild jag tog i vår kyrka idag tillägnar jag dig.

Mitt besök på min gamla camp var inte långvarigt - men nu har jag uppfyllt en dröm och kan, tror jag, lägga minnena i arkivet för gott.