Cyprus 37 years after...

Min första tanke med resan till Cypern var att "fira" att det nu är exakt 30 år sedan jag åkte hem från ön efter min sista mission i FN-tjänst. Men det får komma lite senare.

Efter det som hände i måndags förra veckan känns det helt enkelt inte rätt. Den omfattande explosionen vid en marinbas på södra delen av ön har hittills skördat 13 dödsoffer - den förtjänar att adresseras allra först.

Dessutom högtidlighålls just i dag, tisdag, på hela den grekcypriotiska delen av ön årsdagen för den turkiska invasionen 1974.

Den högtiden skulle egentligen ha hållits förra veckan men uppsköts för att hedra dem som omkom i den tragiska olyckan.

Tretton döda är naturligtvis en tragedi i sig. Men det har också fått omfattande konsekvenser för Cypern.

Explosionen slog ut öns viktigaste elkraftverk - och i ett slag försvann mer än 50 procent av Cyperns elproduktion. Ett hårt slag för ett extremt elberoende samhälle. Dessutom ett hårt slag mot en redan ansträngd ekonomi, bland annat smittad av problemen i Grekland.

En av de svåraste konsekvenserna är att Cyperns avsaltningsanläggningar för havsvatten just nu står i princip stilla.

Ön har inget grundvatten a la Sverige och är därmed helt beroende av det avsaltade vattnet för allt utom dricksvatten. Just nu är det därför ransonering på flera delar av ön.

Den här tiden på året går allas air condition för fullt - överallt. Och det innebär självklart hård belastning på det sargade elnätet.

Som turist kan man förstås göra som man vill - till exempel betala sju Euro per dygn för att apparaten ska gå dygnet runt. Men personligen har jag avstått. Vet inte om det har nån praktisk betydelse.

Det känns ändå tillfredsställande att ha det lite obekvämt - precis som cyprioterna i allmänhet. Personlig insats i krishanteringen kan man kanske kalla det...

Det som förvånar mig mest just nu - och också stör mig - är att det är närmast dödstyst i svenska media kring utvecklingen här på ön.

Visst - nyheten om den förödande explosionen kom förstås i topp på nyheterna. Men sen? Inte många ord skrivna eller sagda.

Och det handlar ändå om en ö som svenskarna tagit till sina hjärtan den senaste 30-40 åren. Cypern ligger fortfarande på 10-i-topplistan bland svenskarnas favoritresmål.

Varför denna nästintill totala tystnad?