MAT & DRYCK Sniglar och ruccolasallat doppad i havssalt. Och så öl till det. En säregen meny kan man tycka. Men så himmelskt gott! Ett av många härliga minnen som återupplevdes hos Tonis i Paralimni (bilden ovan) i veckan som gick.
Ruccola-sallaten kanske ska nämnas först. När jag smakade denna bittra sallat första gången 1975 var det på Tonis dåvarande restaurang i Paralimni. Han bjöd den gröna växten i stora sjok, direkt på bordet. Och en skål med supersalt havssalt till det, att doppa sallaten i.
Himmelskt gott – och naturligtvis blev man törstig. Inte helt oväntat – och självklart inte oplanerat heller. Tonis visste vad man blev törstig av.
Så det gick åt både en och två stora Keo (det inhemska cypriotiska ölet) bara för att balansera sältan.
På den tiden var det ingen hemma i Sverige som ens hört talas om ruccola – nu får man den till leda till bokstavligen all mat på varenda krog. En variant som inte smakar tillnärmelsevis så gott som den gör i Paralimni. Den kom dessutom direkt från Tonis egen farm.
Och så sniglarna då. Som synes små, oansenliga saker. Charaoli på cypriotiska… Kokta i lätt saltat vatten med en eller annan krydda. Serverade varma, även de lämpligen nedsköljda med Keo…
Tekniken lärde jag mig snabbt den gången – och det tog inte många försök nu heller förrän sniglarna hamnade där dom skulle: De små sniglarna petas elegant ut med tandpetare. De större kapar man ”locket” på skalet med och suger ut det göttiga innehållet.
Saligheten var nära denna minnesvärda kväll hos Tonis i Paralimni…
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar