söndag 7 augusti 2011

Hurtfrisk komfort

Ibland tycker jag att den hurtfriska stil som vissa av SJs i vanliga fall duktiga tågpersonal bara blir lite too much.

Som nu när jag är på väg till Norrköping från Göteborg.

Inleddes med resa på ”kamel” i stället för X2000. På grund av banarbete kunde X2000 inte ta sig in till Göteborg C. Fantastiskt!

Sen byte till X2000 i - Alingsås.

En liten struntstation som faktiskt är i sämre skick än Norrköping C.

200 passagerare med massor av bagage (jodå, SJ, semestern är slut för en del av oss), tvingades gå ned för en två meter bred trappa, gå genom en tunnel och sen upp igen för en lika bred (smal?) trappa. Hissen funkade förstås inte i någon ände och jag led med dem – äldre, barnfamiljer och andra – som stönande tog sig upp för trappan till spår 2.

Och hur var det nu med ”hurtfriskheten”? Jo, den lätt korkade serviceledaren – eller vad det numera kallas, tågbefälhavare får det väl inte heta – inleder med att glatt konstatera att vi nu fått lite motion!

Sen kläckte hon ur sig att vi nu ska få känna på komfortskillnaden mellan kamelen och X2000. Sekunderna innan dess hade vi konstaterat att den enda toaletten i min vagn är ur funktion....

Nog är det komfortskillnad alltid!

onsdag 3 augusti 2011

Sniglar, ruccola och en flaska öl…


MAT & DRYCK Sniglar och ruccolasallat doppad i havssalt. Och så öl till det. En säregen meny kan man tycka. Men så himmelskt gott! Ett av många härliga minnen som återupplevdes hos Tonis i Paralimni (bilden ovan) i veckan som gick.

Ruccola-sallaten kanske ska nämnas först. När jag smakade denna bittra sallat första gången 1975 var det på Tonis dåvarande restaurang i Paralimni. Han bjöd den gröna växten i stora sjok, direkt på bordet. Och en skål med supersalt havssalt till det, att doppa sallaten i.

Himmelskt gott – och naturligtvis blev man törstig. Inte helt oväntat – och självklart inte oplanerat heller. Tonis visste vad man blev törstig av.

Så det gick åt både en och två stora Keo (det inhemska cypriotiska ölet) bara för att balansera sältan.

På den tiden var det ingen hemma i Sverige som ens hört talas om ruccola – nu får man den till leda till bokstavligen all mat på varenda krog. En variant som inte smakar tillnärmelsevis så gott som den gör i Paralimni. Den kom dessutom direkt från Tonis egen farm.



Och så sniglarna då. Som synes små, oansenliga saker. Charaoli på cypriotiska… Kokta i lätt saltat vatten med en eller annan krydda. Serverade varma, även de lämpligen nedsköljda med Keo…

Tekniken lärde jag mig snabbt den gången – och det tog inte många försök nu heller förrän sniglarna hamnade där dom skulle: De små sniglarna petas elegant ut med tandpetare. De större kapar man ”locket” på skalet med och suger ut det göttiga innehållet.

Saligheten var nära denna minnesvärda kväll hos Tonis i Paralimni…

Hemma igen...


Klosterruinen i Bellapaix med Kyrenia i bakgrunden.

BOKSLUT. Två fantastiska veckor på Cypern är över. Demonerna som jagat mig i 30 år är neutraliserade. Back to business igen.

För min del innebär det en veckas om instruktör hos Försvarsutbildarna på Tylebäck kursgård utanför Halmstad - och ett veckoslut som kommer att präglas av Tall Ships Race.

I pauserna och på ledig tid ska jag "skriva av mig" allt det som värmen och fukten på Cypern satte effektivt stopp för.

Så om du vill - följ med mig tillbaka till Cypern några dagar framöver!